Le Rêve-Drömmen
Hej Världen!
Tiden flyger här på Rivieran och samtidigt så går den långsammare än jag någonsin upplevt och dagarna känns som år.
Den person som innan min avresa peppade mig att skriva i denna blogg om mina upptäckter, insikter och allt som händer den här sommaren ...han har påmint mig om att skriva.
Tack!
Det är fint med påminnelser som får en att komma igång igen. Med vad det än är....
Min PT behöver inte påminna mig. Jag rör mig varje dag längs havet och känner styrkan återvända till min kropp.
Bor i en turkos bungalow i min vänninas trädgård och i mitt lilla hem finns ingen wifi. Det är en liten ursäkt, till tystnaden här. Men bara en liten.
Att leva utan wifi är en utmaning och ett socialt experiment.
Först visste jag inte vad jag skulle göra på kvällarna. Det gick flera kvällar.
Sen började jag skriva på min dator. En saga....för vuxna. Den är fin, den gör ont och den ger förhoppningsvis en dimension till av verkligheten.
Jag har också börjat klippa, klistra och skriva i en dagbok. För många många år sedan, så dejtade jag en skejtare som hade en anteckningsbok med lappar, teckningar, ord, poesi och foton. Den boken var så stark i sitt uttryck, den var känslor och konst på en och samma gång. Nu är det uppenbart dags att göra bok/böcker för mig.
Har också börjat läsa andras böcker. För mig är läsningens närvaro livet som en kompass. Är jag lugn, kan jag läsa. Är jag mindre lugn så går det inte att låsa en endaste mening.
Nu kan jag läsa.....
Å skriva.
Vet inte hur jag ska beskriva med ord min spelning på Villa Ephrussi de Rotschild. För en vecka sen, så gjorde jag min drömspelning på en av världens vackraste platser.
Det har nog behövt gå en vecka för att kunna sätta ord på denna kväll!
Det var en dröm i verkligheten.
Vet att det finns ett före och ett efter.
Kommer aldrig att glömma och alltid att minnas.
En bal på ett rosa slott på i en magisk trädgård.
Kvällen var en hyllning till den franska poeten,dramatikern, filmregissören och legenden Jean Cocteau och hans "Skönheten och Odjuet":
Monsieur Cocteau var Villa Ephrussis första president för stiftelsen som driver denna plats som utsetts till en av världens vackraste.
Det blev en kväll med gäster från jordens alla hörn som ville dansa och leva. De var uppklädda, snälla och alldeles alldeles galna på dansgolvet.
Jag stod där och tittade på alla dessa olika människor i denna balsal och för ett ögonblick så stod livet stilla.
Här och nu. Historia och nutid. Det vackra och det fula. Tillsammans.
En dag ska jag berätta allt...om piraten som målar världen med oljefärg. Om hon som dansade sönder sina skor och bor på Hotell Negresco. Om de unga italienarna som vågar att tro på sin stora dröm ....
En dag.....
Kärlek och livglitter
M